Om mig
Jag heter Lena Karlsson och bor i Skogås, söder om Stockholm, med för närvarande två flattar.
Redan när jag var liten ville jag ha en hund men lyckades aldrig tjata till mig någon av mina föräldrar vilket jag nu i efterhand faktiskt är glad över. Jag var den enda i familjen som var intresserad av hundar och då insåg jag inte hur mycket jobb det faktiskt också innebär. Istället gick jag ut med andras hundar, alla möjliga raser bla. dvärgpudel, schäfer och boxer.
 

 
Några kort från mer eller mindre längesen....

Det dröjde även innan jag som vuxen köpte hund men i januari 1992 fick vi hem vår första hund Gibson, en golden retriever. Eftersom jag då fortfarande jobbade heltid gick han på hunddagis på dagarna.
Gibson hade jag bara tänkt ha som sällskapshund men när han var omkring 2 år började vi träna tävlingslydnad och efter ett tag gick det ganska bra så vi startade på vår första lydnadstävling som gick riktigt bra förutom att Gibson reste sig och sprang till mej på platsliggningen…!
Så vi fortsatte att träna och Gibson blev lydnadschampion när han var 6 år.
Med Gibson gick jag också på diverse kurser.Jag gick även en instruktörsutbildning 1995, på Hundens Hus.
Gibson blev nästan 13 år gammal.
 
1999 fick jag möjlighet att jobba halvtid och köpte då ännu en hund som hette Zappa, Engelen Eddie Murphy. Att det blev en flat berodde på att jag ville ha en lite livligare hund. Zappa var en jättemysig hund,  väldigt okomplicerad och lätt att ha att göra med. Han var en  ganska lugn flat förutom när vi fick besök - då var han gladast av alla och ville hälsa länge och mycket! Vi tränade lite lydnad, jakt och spår och åkte ibland även på utställningar.  Zappa blev 10,5 år.
 
 
Tidigt våren 2002 köpte jag ytterligare en flat, Hollie, Boltiltorps Out Of Order . Hollie var då knappt ett år.
Hollie var en härlig hund som jag tyckte mycket om. Hon gillade att träna och var glad och positiv till det mesta. Och när hon inte jobbade hade hon förmågan att koppla av. Då låg hon med frambenen i kors, med en något överlägsen min och tittade på när de andra jobbade...
Vi hade en valpkull efter Hollie 2004 då hon parades med SVCh Flatterhaft Man In Black.
Tyvärr förlorade vi Hollie alldeles för tidigt, i akut leukemi,  hon hann bara bli 4 år.
 
Ur Hollies kull behöll vi en tik som heter Garbo. Hon är lik sin mamma på det sättet att hon är väldigt glad och positiv och gillar när det händer saker. Hon älskar att jobba, med vad som helst, bara hon får vara med :-) . Hon har också ett otroligt stort rörelsebehov, hon springer mycket på promenaderna och gillar när vi cyklar, då det är det bättre fart på matte...!
 
I september 2005  kom Bogart, en flat från kennel Black Mica's, hem till oss. Han var en jättemysig, väldigt lättsam hund som  alltid var glad och ÄLSKADE att bära saker - han bar alltid på nånting - strumpor, dummisar eller, i brist på annat, nåns arm...! Tyvärr så förlorade vi även Bogart alldeles för tidigt. Han fick tunntarmsomvridning i slutet av augusti 2007 och trots att vi kom in till djursjukhus väldigt tidigt hämtade han sig aldrig efter operationen - så otroligt tragiskt.
 
Men Bogart lever vidare genom sonen Plura,  Almanza Priceless Possession, som kom hem till oss strax innan nyår 2007.  Han är som sin far en väldigt lättsam, okomplicerad hund. Vi tränar lite jakt men han har tyvärr fått stå tillbaks lite när jag lagt ner mesta träningen på Garbo senaste året - och matte har lite dålig simultanförmåga ;) Men det ska bli bättring nu!